den ovillige fundamentalisten

I veckan har jag under svenska lektionen samtalat kring vilka mönster och teman som finner sig invävda i Moshin Hamids bok, "den ovillige fundamentalisten". Boken handlar om de förändringar som huvudpersonen Changez - en ung Pakistanier som flyttat till USA - genomgår efter 9/11 attacken. Jag tänker nu berätta lite om vad jag tyckte var intressant i boken.

Jag tyckte sättet som boken är skriven på var mycket intressant. Tempusbytena mellan nutiden - där changez, på ett kaffe i Pakistan, har en mycket ensidig konversation med en amerikan - och changez livshistoria som han, av okänd anledning, berättar för amerikanen som sitter mittemot honom.

I Changez berättelse, som i stora drag handlar om hur han efter 9/11 attacken så småningom överger sin relativt nya identitet som överbetald New Yorks bo, berättar han även om sin komplicerade kärleksrelation med Erika. Dilemmat var att Erika inte ännu hade kommit över sin förre pojkvän Chriss som dött i cancer.   och för att kunna ersätta Chriss platta i Erikas hjärta så behövde Changez mer eller mindre rollspela att han var Chriss.
Detta lilla sidospår är någonting som är lätt att se som orelevant med resten av boken. Efter att jag med hjälp tror mig ha hittar dolda meningar i några av karaktärernas namn så verkar denna kärlekshistoria inte längre lika orelevant längre. Changez(changes) skulle kunna representera förändringarna i Amerikas syn på Pakistanier. Ett annat exempel är Erica som då rimmar på America.
För Changez att bli älskad av Amerika krävs det att han inte längre bär identiteten av en pakistanier.
För Changez att bli älskad av Erika krävs det att han rollspelar som Chriss, överge sin identiet.

Det är nästan övertydligt att bokens huvudsakliga tema är fördomar och fundamentala värden. Det var Changez fundamentala värderingar som ligger till grund för att han på sidan. 75 upptäcker sig själv mycket belåten efter att han precis fått reda på 9/11 attacken. Changez går mot slutet av boken, från att ha fått sneda blickar från amerikaner, till att själv skaffa sig ett ansevärt antal fördomar mot dem.

bloggfråga vecka 38 (utan titel)

I onsdags kväll såg vi en föreställning på unga klara. Föreställningen var ej given ett namn. Detta troligtvis med avsikten att jag som publik ska få en extra nöt att knapra på. Ardalan  Esmalii, författare och ensam skådespelare i pjäsen, påstod att anledningen till att den var namngiven hade att göra med att hans ordinarie pjäs "the assasination of Jimmy åkerson" blev titel-censurerad och att han efter att ha skrivit en ny pjäs därav valt att inte namnsätta den. Pjäsen handlade, i form av en monolog, om en familjs flykt från Iran till Sverige. Jag fann pjäsen mycket skickligt framförd och underhållande. Den mycket begränsade rekvisitan gav mig intrycket att han försökte lägga så mycket fokus som möjligt på sig själv.

Jag tycker att det tema som vi än så länge under läsårets svenska lektioner har hållit oss till passar utmärkt tillsammans med just denna pjäs. Identitet. Hur mycket spelar det roll vilken identitet man har då man flyr till ett annat land. Vad jag förstod det som så var det åtminstone till en början svårt att anpassa sig och skaffa sig en "titel" i det nya landet. På ett mycket komiskt sätt berättar Ardalan  Esmalii att det  däremot var helt ofarligt att vara sig själv hemma. Jag hoppas på att pjäsen förblir utan titel. Det på grund av just Identitets temat.    

RE: Mina tankar kring torsdagens diktläsning

Under torsdagens svenska lektion läste jag dikten "pajazzo" som är skriven av Werner Aspenström.
Dikten lyder såhär:

Så sluter natten sina vingar
och du har ännu inte druckit dagen.
Där ligger din sorgsna rustning
ditt svärd av trä
din krona av snö
och över det som skulle vara en begynnelse
vilar redan det förflutnas berg.

Jag tror att "så sluter natten sina vingar och du har ännu inte druckit dagen" syftar på att diktens "du" har nått slutet på sitt livet och inte lyckats tagit vara på tiden ordentligt, inte riktigt åstadkommit någonting vettigt.

Den sorgsna rustningen kan representera en svag kropp. Svärdet av trä och kronan av snö kan vara metaforer till begränsade ekonomiska resurser och låg samhällsstatus. Det är alltså inte att ta för givet att diktens "du" ens har haft möjlighet att spela en större roll.

Att de förflutnas berg vilar över begynnelsen kan översättas till att det är försent för en ny start.

Pajazzo är en mycket kort, men ändå budskapsrik dikt. det som jag, bortsett från budskapet, lägger märke till är att Aspenström i princip har begränsat sig till metaforer som sitt enda språkliga verktyg i skapandet av dikten. Jag känner inte att jag hittar något klimax i dikten alls. Jag tolkar det som att diktens enda syfte är att trycka ner mottagaren, förolämpa henom igenom att kalla henom för pajas(pajazzo).   

Hanna, huset, hunden

För en dryg vecka sedan läste vi, på svenska lektionen, en bok under titeln "Hanna, huset hunden". Det var meningen att vi skulle läsa boken, fundera över den för oss själva och sedan samtala om vad vi lagt märke till i boken inför varandra. Jag blev given intrycket att lektionen var lika mycket väl genomförd som väl genomtänkt. Vad som till en början liknade en enorm hög av omaka pusselbitar i alla möjliga storlekar, visade sig till sist i slutet av lektionen rättas ut till en tydlig handling som fortfarande var tolkbar ur flera synvinklar.

Jag måste erkänna att jag, när vi först läste igenom boken, inte hade den blekaste aning om vad den handlade om. För ett ögonblick tror jag till och med att jag tvekade på att sidorna ens var i rätt ordning. Det var otroligt provocerande att vara medveten om att det finns en djupare mening i boken som jag inte förstod.

Det är fantastiskt hur overkligt mycket mer många ögon kan se i förhållande till det enstaka par som den ensamma individen är utrustad med. Bokpratet var en fantastisk upplevelse. Det var ansträngande, tidskrävande men fantastisk.

RE: Vilken är den bästa låten som handlar om identitet?

Jag anser inte att jag har rätt att avgöra vilken den "bästa" låten  om identitet är. En låt som åtminstone träffar radarn på denna fråga är "Afraid of Everyone" av indie rock bandet "The National".
Låten gestaltar en mycket folkskygg amerikan som försöker att försvara sin familj mot, bland annat, vad har refererar till som giftig media. Låten tar itu med en fader som reagerar på ansvaret att vara förälder med att offensivt försvara sin familj mot allt som kan vara ett potentiellt hot. Jag tycket att detta är speciellt relevant i dagens samhälle i och med allt utbyte av kulturer mellan länder. Det eftersom att den folkskygghet som förälder-posten har en tendens att föra med sig inte kommer till pass då vi försöker acceptera andra kulturers främmande tankesätt och åsikter.
Anledningen till att jag placerar denna låt inom kategorin identitet är att jag tycker att det är intressant hur stora identitets förändringar som människor ofta genomgår i och med övergången till förälder.