RE: Mina tankar kring torsdagens diktläsning

Under torsdagens svenska lektion läste jag dikten "pajazzo" som är skriven av Werner Aspenström.
Dikten lyder såhär:

Så sluter natten sina vingar
och du har ännu inte druckit dagen.
Där ligger din sorgsna rustning
ditt svärd av trä
din krona av snö
och över det som skulle vara en begynnelse
vilar redan det förflutnas berg.

Jag tror att "så sluter natten sina vingar och du har ännu inte druckit dagen" syftar på att diktens "du" har nått slutet på sitt livet och inte lyckats tagit vara på tiden ordentligt, inte riktigt åstadkommit någonting vettigt.

Den sorgsna rustningen kan representera en svag kropp. Svärdet av trä och kronan av snö kan vara metaforer till begränsade ekonomiska resurser och låg samhällsstatus. Det är alltså inte att ta för givet att diktens "du" ens har haft möjlighet att spela en större roll.

Att de förflutnas berg vilar över begynnelsen kan översättas till att det är försent för en ny start.

Pajazzo är en mycket kort, men ändå budskapsrik dikt. det som jag, bortsett från budskapet, lägger märke till är att Aspenström i princip har begränsat sig till metaforer som sitt enda språkliga verktyg i skapandet av dikten. Jag känner inte att jag hittar något klimax i dikten alls. Jag tolkar det som att diktens enda syfte är att trycka ner mottagaren, förolämpa henom igenom att kalla henom för pajas(pajazzo).